Måndag morgon startade vi tidigt för att resa norrut. Resan rullade på bra hela dagen. Vi tog paus med jämna mellanrum, med husvagn är det så bra att rasta. Chauffören kan lägga sig och vila i sängen en stund, superlyxigt!
Vi anlände till Camping Miramar på Fehmarn på kvällen efter att ha avverkat ca 60 mil. Det är en stor fin camping med en fin havsstrand vid Fehmarnsund.
Tisdag morgon åkte vi in till Burg för att inhandla lite dryck och mat. Det är väldigt många danskar och svenskar som åker till Burg för att handla billig alkohol och utbudet är enormt. Vi lyckades att åka fel när vi skulle tillbaks till campingen så vi fick åka lite extra på småvägarna på Fehmarn. På eftermiddagen gjorde vi en utflykt på ön. Först åkte vi till hamnen vid Orth. Det ligger på sydvästra delen av Fehmarn. Där fanns caféer, restauranger, båtar och en vacker utsikt över Fehmarnsund. Det var många cyklister som rastade där. Efter det åkte vi till på en fyr som ligger på norra sidan. Det var också mycket vackert. Det går cykelvägar överallt på ön och det verkar vara väldigt trevligt att cykla där. Efter utflykten hade vi en skön kväll på campingen.
På onsdagen startade vi vår hemfärd med att åka färja mellan Puttgarden och Rödby. Sen vidare genom Danmark och färja Helsingör-Helsingborg. Resan hem gick bra och vi var hemma i Degerfors kl åtta på kvällen. Nöjda och trötta.
Lördag morgon åkte vi vidare norrut. Resan på autobahn gick väldigt bra, inga missöden eller köer på vägen. På eftermiddagen kom vi fram till Estenfeld en liten ort 7 km från Würzburg. Den lilla campingen i Estenfeld öppnade 1953 och ägs än idag av samma familj. Sibylle och Bernd Strümper bor i sitt hus vid campingen som är mycket liten. Sibylle tar emot i receptionen och säger sen att man ska gå ut så ska hennes man visa vilken plats man får . Bernd är en riktig hejare på att dirigera husvagnar och husbilar på plats. Det är bara att följa hans precisa instruktioner om att vrida ratten fullt ut eller åt andra hållet. Med precision så placeras alla på exakt rätt plats. Det är trångt fast mysigt, toaletter, duschar, diskrum m.m. har några år på nacken men allt fungerar perfekt är välutrustat och väldigt rent. Vi trivs.
Söndag planerade vi att följa ”Romantische strasse” i några mil. Den här gången är det den norra delen av vägen vi åker. Vi åkte genom ett vackert och odlingsintensivt landskap med olika grödor som vete ,råg, korn, solrosor, spenat, m.m. Första stoppet var i byn Lauda- Königshofen. Det var en stilla söndagsförmiddag där idag och väldigt,lite folk. I byn var det vackra gamla korsvirkeshus m.m. Vi tog en kopp kaffe på ett café och åkte sen vidare genom vackra byar med gammal bebyggelse. Vi stannade i Weikersheim och det var det bästa besöket idag. Man kom in genom en stadsport till ett litet torg med en stor kyrka och flera vackra gamla byggnader., mycket vackert!
I ena änden av torget kunde man vandra in och besöka Weikersheim slott och slottsträdgård. Slottet började byggas i slutet av 1500-talet i renässansstil. Slottsträdgården som den ser ut idag anlades på 1700-talet Vi nöjde oss med att besöka slottsträdgården, det var mycket vackert, med statyer, blommor, ett orangerie m.m. Efter det vandrade vi lite på torget och här var det en hel del turister som satt på caféer och restauranger, det är väldigt populärt att cykla längs Romantische strasse så det var väldigt många cyklister där. Vi åt en god pizza och njöt av hur vackert det var. Vi åkte vidare och besökte sen Rothenburg ob der Tauber. Det är mycket sevärt i den staden , den har en stadsmur som omgärdar den. Vi hade sett så mycket redan så vi orkade inte mer än att ta en kopp kaffe och provade att vandra lite uppe på stadsmuren. Efter det åkte vi till campingen eftersom vi var ganska trötta och behöver vila inför morgondagens färd norrut i Tyskland.
Torsdag morgon lämnade vi Morgenfurt Camping. När jag gick till receptionen sa Paul Otto (som driver campingen) ”aha die Schwede” vi var de enda svenskarna på hela campingen och det verkade som om de gillade det. Han hälsade adjö och skakade hand med oss båda två, det kändes bra. Vi åkte mot Tyskland. Resan genom Österrike gick bra utan några missöden. Det är en vacker väg med höga berg, djupa dalar och många tunnlar. Vårt mål var en liten camping vid byn Iffeldorf ca 6 mil söder om München. Det var endast 40 platser och det kändes ganska trångt, först kändes det lite tråkigt med en plats med stenar framför vagnen istället för gräs, men efter en stund tyckte vi att det var ganska charmigt ändå. Det är en pytteliten sjö med en fin badplats, vi tog en liten cykeltur och såg att restaurangen utanför campingen såg väldigt mysig ut. Så vi gick dit och åt på kvällen, jag provade en bayersk specialitet som heter obazda och består av olika ostar som blandas med kryddor och lite smör ,den äts med ättiksgurka och lök. Det smakade bra men var väldigt mättande.
Fredag tog vi en utflykt med bilen. Vi åkte först till Garmisch Partenkirchen , Eje hade en tanke att vi kanske skulle åka linbanan upp till någon alptopp. Vädret var regnigt och molnen täckte alptopparna så det var ingen idé att åka linbana till Zugspitze. Vi fick i alla fall se hur det ser ut i Garmisch Partenkirchen Vi hade bestämt att åka en bit på den s.k. Romantische Strasse eftersom den ska vara vacker och ha många olika intressanta platser. Vi hamnade i Ettal där det finns ett stort Benediktinerkloster, det visste vi inget om innan, så förstås stannade vi där. Det var ett stort område med olika byggnader, eget bryggeri, och en stor vacker basilika. Klostret grundades redan på 1300-talet av Kaiser Ludvig IV (kejsare över Bayern) Basilikan (kyrkan) var otroligt vacker inuti med mycket utsmyckningar. Vi ville förstås köpa öl som var bryggd i klostrets bryggeri, när vi gick och letade så kom det en munk som var mycket trevlig och berättade vart vi skulle gå. Han frågade var vi kom ifrån och när han hörde att vi var från Sverige så sa han att ölen var dyr där och försökte uttala ordet öl på svenska. Han såg ut som sinnebilden av en snäll munk, lite rund om magen och mycket jovialisk. I klosterbutiken köpte vi öl, glühwein och likör från klostret.
Vi åkte vidare mot staden Schongau, där det finns en stor del kvar av den gamla stadsmuren som omgärdar den gamla delen av staden. Vi promenerade in genom en port i muren, staden är fin med många vackra gamla byggnader. På torget var det massor av olika försäljare, en uppbyggd scen, bänkar och bord, det verkade som de skulle bli något jippo , typ marknad på kvällen. Vi åt på en restaurang vid torget, där hörde vi hela tiden en musikkår som spelade samma stycke flera gånger det lät bra, den kommunala musikskolan låg i ett av de vackra husen vid torget, övning pågick. Vi besökte också kyrkan som var utsmyckad med guld och vackra färger. Efter det åkte vi tillbaka till vår lilla camping. I morgon åker vi vidare norrut.
Söndag morgon åkte vi iväg från Italien mot Österrike. På eftermiddagen anlände vi till Morgenfurt Camping vid Ossiacher See. Det är far och dotter Morgenfurt som sköter om den lilla campingen. Vi blev väl mottagna, i dottern visade oss runt vilka platser vi kunde välja på . Vi fick en jättebra plats med sjöutsikt. Det var ca 30 grader varmt så när vi hade kommit på plats. Tog vi ett dopp i sjön, vattnet i sjön är klart och fint och det var säkert 25 grader varmt. En toppenfin badplats och en mycket mysig familjär camping. Vi hann med en handlingstur och en kort bilfärd till andra sidan sjön.
Måndag morgon startade med ett trevligt samtal med våra närmaste grannarna , de tillhör dem som har sin husvagn där år efter år och känner många andra på campingen. De undrade hur länge vi skulle stanna och ville gärna tipsa om olika utflyktsmål i närheten. Vi hade redan bestämt att vi skulle ta en cykeltur. Vi cyklade runt hela Ossiacher See en tur på ca 3mil. Det var 27-28 grader varmt och väldigt fint. Det var cykelväg runt sjön och många som cyklade. Ossiacher See är mindre än Möckeln men det finns hur mycket aktiviteter som helst, vattenskidåkning, trampbåtar, segelbåtar, passagerarbåt och t.o.m. en polisbåt. Många hotell, pensionat och campingar finns det också. Det var mycket fina vyer att titta på under cykelturen, Vi tog en paus på en restaurang i byn Ossiach, mycket mysigt precis vid sjön med vacker utsikt. Där drack vi Eiskaffe m.m. När vi om till campingen svalkade vi oss med ett dopp i sjön. Sen blev det några timmar i lugn och ro och ytterligare en simtur i sjön, härligt! På kvällen blev det en frankfurterwurst och dryck till i campingens lilla servering.
Tisdag planerade vi en bilutflykt till Wörthersee. Vår trevliga husvagnsgranne kom över till oss på morgonen och frågade om vi ville ha lite tips , hon erbjöd oss också flera broschyrer som vi kunde låna av henne. På andra sidan av oss bor en äldre herre som heter Franz han pratar också en del med oss, alla är så väldigt familjära och trevliga här. Wörthersee är en sjö med ett vatten som är grönskimrande, det har varit ett semesterparadis sedan slutet på 1800-talet. Det är strandpromenader, lyxiga hotell, pensionat och några campingar. Vi stannade i Pörtschach och promenerade längs strandpromenaden, vi tog en kopp kaffe och tittade ut över sjön. Vackert, dyrt och en känsla av jetsetliv. Eje och jag har en gång för 40 år sen (1977) tillsammans med några fler tågluffat och hoppat av tåget och badat i Pörtschach, men idag vet vi inte riktigt var det var. Kanske har det förändrats på 40 år. Vi åkte vidare runt sjön , gjorde några korta stopp. I Reifnitz stannade vi och åt, fantastiskt gott, dyrt, och förstås utsikt över sjön. Efter det kom dagens höjdpunkt, Pyramidenkogel. Ett utsiktstorn högt upp ovanför Wörthersee. Vi åkte hiss upp och hade en fantastisk utsikt. Lite otäckt högt faktiskt. Man kunde se hela den grönskimrande Wörthersee och åt andra hållet Karawankenbergen mot Slovenien. De som ville kunde betala några euro extra för att åka ner i ett rör som slingrade sig nerför i tornet. De verkade ganska kul, men vi provade inte den nerfarten, vi tog hissen. Efter den heldagsutflykten var det skönt att komma till campingen och ta en lugn kväll. Vår granne kom till oss och sa hejdå de skulle åka hem ett par dagar och inte komma tillbaks förrän till helgen, de önskade oss en fortsatt trevlig semester.
Onsdag morgon var det mycket svalare endast 17 grader eftersom det hade regnat på natten. Det är så mysigt på den här campingen, när vi sitter ute och äter frukost så ser vi ut över sjön och alla som tar sig en morgonsimtur i det fina vattnet. Det är ett härligt badvatten det känns alldeles sammetslent. Vår campinggranne sa till oss att vattnet i Ossiacher See är väldigt bra för huden, det är nästan så jag tror henne , så skönt känns det att bada i sjön. Efter frukost startade vi en cykeltur mot Feldkirchen en stad på ca 14 000 invånare. Det blev mycket bättre än vad vi hade trott. Cykelvägarna går förbi lantgårdar och små byar och är riktigt trevliga att cykla på. Antagligen så är det den gamla huvudvägen som de använder som cykelväg, det åker en del bilar där men är inte hårt trafikerade. Det blev en väldigt fin cykeltur på drygt 2 mil fram och tillbaks. I Feldkirchen tog vi förstås en fika, kaffe, glass, öl, vatten, alltihop var gott. Solen har lyst nästan hela dagen och eftermiddagen har varit varm och skön, flera dopp i sjön och vila vid husvagnen är en bra laddning för att resa vidare i morgon. Vi åker norrut mot Tyskland. Det känns nästan lite vemodigt att lämna denna genomtrevliga camping.
Torsdag morgon tog vi bilen för en utflykt på ”Strada del Prosecco”, Proseccovägen. Vår vän i campingreceptionen lånade ut en karta där hon prickade i vilken den bästa rundresan är , enligt henne. Vi åkte mot Valdobbiadene, vägen slingrade sig mellan byarna högre och högre upp. Det var en fantastisk utsikt över dalarna med alla vinodlingar. Vi åkte förbi flera s.k. ”Cantina” där man kan stanna och prova Prosecco. Det tar vi sedan tänkte vi. Valdobbiadene är en fin liten stad, vi satte oss på ett café vid torget, tittade på det fina klocktornet och drack varsin cappuccino. I Italien är de verkligen bra på kaffe! Efter det åkte vi vidare och hittade en cantina där vi gick in och blev mycket proffsigt bemötta. Detta var en stor vinodlare så det var flera anställda som tog emot besökare och berättade om proseccon. Prosecco finns både med bubbel och utan , vi är mest intresserade av det mousserande. Vi köpte några flaskor och Eje frågade om vi kunde få köpa en kork för att kunna försluta mousserande vin, då fick han en av dem, gratis! Det började bli riktigt varmt och oerfarna Italienresenärer som vi är hade vi inte tänkt på siestan. Allt stängde i de små byarna mitt på dagen, även vinprovarställlena. Vi pausade på en skuggig plats och åt våra medhavda mackor. Vad gör vi nu? Jo vi åkte vidare och tittade på det vackra landskapet, i bilen är det ju ganska svalt i alla fall. Vi besökte en vinförsäljare till, det var ett stort hus och kvinnan som tog emot oss kunde varken engelska eller tyska men med kroppspråket kommer man ganska långt. Det blev lite provning och några flaskor köpte vi där också. Sen åkte vi till campingen och vilade, ungefär 33 grader i skuggan känns varmt! Restaurangen utanför campingen är så bra. Vi åt där på kvällen. Jag upplevde något jag aldrig varit med om förut. Efter en mycket god förrätt så valde jag blandad fisk och blev lite besviken när det var friterat (jag gillar inte friterad mat) det var ganska okej ändå så jag åt en del men lämnade ganska mycket. Efter en stund kom en servitris ut och frågade om maten inte smakade bra och vad som var fel. Jag sa att det var bra och att jag var mätt , hon erbjöd mig att få något annat så jag skulle var nöjd men jag försäkrade att det inte behövdes, jag var faktiskt ganska mätt. DÅ blev hon nöjd, det var verkligen service!
Fredag morgon bestämde vi oss för en utflykt på proseccovägen fast åt ett annat håll. Vi åkte mot Conegliano. Efter ca 10 minuter stannade vi på en vingård som heter Tomasi. Vi fick ett hjärtligt mottagande av frun i huset. Hon kunde lite tyska så det gick ganska bra att prata. Hon visade de vinsorter som de tillverkar och försökte förklara om de olika graderna av sötma m.m. Den bästa sorten hade de fått någon typ av medalj för, det är hennes man som är producenten och gården har funnits i flera generationer. Hon var så tillmötesgående och positiv och när vi ville provsmaka den hon kallade bäst, (förstås en DOCG) så hämtade hon tre glas och skålade tillsammans med oss. Det här vinet kan man dricka alla tider på dagen sa hon. Det var mycket trevligt, vi köpte en hel låda med sex flaskor. Efter det åkte vidare mot Conegliano som visade sig vara en ganska stor stad, där stannade vi inte utan åkte bara igenom för att åka vidare på vår proseccotur. Det var oerhört vackert denna dag också, böljande landskap med gårdar och vinodlingar. Helt plötsligt såg vi en liten skylt där det stod cantina Da Lozzo. Vi svängde in på den smala grusvägen mot gården sm det skulle visa sig blev det allra bästa besöket på en vingård. Vi möttes av en tom gård, fyra skällande hundar och en dam som satt i skuggan. I värmen steg vi ut och försökte göra oss förstådda, hon kunde bara italienska. Hon pratade med en man som höll på att renovera inne i huset han ringde i sin telefon och sa sen ”ten minutes” till oss, det var den enda engelska han kunde. Vi funderade på att åka men det var så vackert att stå och titta ut över odlingarna. Det kom två andra män till gården och de försökte prata med oss och visa i en broschyr , de pratade bara italienska men vi hade ändå någon typ av samtal. Chefen kommer snart sa de. Till slut kom han, Enrico da Lozzo. Han var så trevlig, ville gärna visa sin lilla gård. Pratade hyfsad engelska och visade sina viner. Han var mycket stolt för att han hade fått diplom för ett av sina viner. Gården har varit i familjens ägo i 200 år och nu skötte han den med ett par anställda. Hans pappa hade dött för fyra år sen, så vi förstod att han arbetade väldigt mycket. Han visade runt så vi fick se odlingarna det är en liten gård sa han 7 hektar. Jag odlar druvor i alla väderstreck därför blir det så bra prosecco. Vi provsmakade och bestämde oss för att köpa en låda med sex flaskor. Vi provade i så fina glas graverade med firmanamnet Da Lozzo. Vi frågade om vi fick köpa glasen men han ville gärna ge dem, förmodligen för att vi köpte en hel låda av honom. Det var mest intressanta och absolut det bästa besöket under våra turer längs prosecco-vägen.
Sen blev det vila på campingen, 34 grader i skuggan. Efter siestan åkte vi och handlade för att kunna laga lite mat på kvällen. De kan så lite engelska i affärerna men det går väldigt bra ändå alla är så vänliga. På kvällen kom det ett ordentligt åskväder det kom t.o.m. hagel. Lördag. Idag har vi tagit en cykeltur runt de två små sjöarna där vi bor. Det är så intressant att titta på alla hus och gårdar. Det är riktigt varmt så det var tur att vi åkte på förmiddagen. På andra sidan sjön (från vår camping) ligger byn Lago. Där stannade vi och tog en kopp cappuccino, gott! Även om vi är turister så känns det verkligen som om vi kommer nära det verkliga Italien. Det är bybor på caféer, affärer och restauranger och inte många turister. Efter cykelturen så sitter vi i skuggan på campingen, ikväll besöker vi restaurangen för sista gången. I morgon åker vi mot Österrike. Vi är mycket nöjda med campingen och servicen vi har fått här.
Lördag eftermiddag startade vi vår husvagnstripp.
Vi åkte genom ett vackert Sverige. På kvällen anlände vi till Råå camping i Helsingborg. Den campingen ligger väldigt fint vid Öresund.
Söndag morgon tog vi färjan till Helsingör. Vädret var lite blåsigt och gråmulet. Det gungade ordentligt det är en färd på 20 min. så det gick bra. 20 mil genom Danmark och sen nästa färja mellan Rödby och Puttgarden. Det gungade också så illamåendet var nära, tur att det bara är 45 min. Vi körde genom Tyskland och hamnade till slut på en camping söder om Hannover, Seecamp Derneburg. Han som ägde campingen var mycket trevlig och berättade att han tagit haft den i tre år. Han bor i Köln och får vara från sin fru mellan april och oktober när campingen är öppen, det var tråkigt tyckte han. Det var många fasta campare där, det är så fascinerande att se hur de bygger upp runt sina husvagnar. Husvagnarna verkar ha stått där i 20 år och sen är det fullt utbyggt runtomkring. På campingrestaurangen åt vi och tog varsin öl. Nu börjar det kännas som semester.
Måndag , färden går vidare söderut. Vi gör täta pauser för att Eje ska vara en bra chaufför. Det har flutit på ganska bra på Autobahn, förutom några köer vid vägarbeten. Det får man räkna med. Vi åkte 70 mil, söder om München började vi leta efter camping. Det går väldigt bra med GPS:en. Vi hittade en camping som skulle passa och följde vägbeskrivningen, ca 500 m innan vi skulle vara framme så var det en campingskylt och en pil uppför en backe intill ett hus. Vi tvekade lite men kom fram till att det måste vara den campingen. När vi rundade hörnet på huset så var vi inne på en gård som såg ut som en privat trädgård. Det stod ett tält där på gräset. Vi ringde på och kvinnan som tog emot oss var direkt på hugget och visade hur vi skulle ställa bil och husvagn mellan koner som hon hade ställt upp. Hon dirigerade ivrigt och skällde lite när vi inte placerade oss exakt som hon ville ,men sen var hon väldigt trevlig. Det kom ytterligare två husvagnsekipage som fick ställa upp sig på samma vis. där stor vi på rad. Det fanns toaletter, duschar, diskplats m.m. i ett litet hus bredvid. En väldigt speciell camping. Vi tog en promenad och det visade sig att den camping vi sökte låg 500 m bort och hade en trevlig restaurang vid sjön, där satte vi oss och njöt av kvällen och varsitt glas dryck. Det är bara att konstatera, de har en smart affärsidé att annonsera camping 500m från den stora campingen. Mycket intressant får man uppleva på husvagnssemester.
Tisdag, vi åker genom Österrike, förbi Innsbruck. Vid Europabrücke tog vi en lång paus och promenerade upp mot ett kapell där vi hade en fin utsikt över alperna. Vi åkte genom Brennerpasset och hade otroligt vackra vyer hela vägen genom Dolomiterna i Italien. Det gick nerför i flera mil så man undrar hur högt upp vi hade varit. Vi siktade mot Valdobbiadene men hade inte riktigt koll på vägen till campingen så vi sökte på GPS:en. Tyvärr gjorde vi en felkörning och när vi skulle hitta rätt så blev det lite svettigt för Eje. Vi körde på pyttesmå gator , genom små byar där det var så smalt att knappt en bil får plats. Det visade sig att vi började åka på den s.k. Proseccovägen som vi har tänkt att åka, fast inte med husvagn!! Eje gjorde ett bra jobb , han fick t.o.m. backa i en snäv kurva för att vi skulle komma runt. Vi kom i alla fall fram till camping Al Lago di lago i Tarzo. 27 grader varmt och fantastiskt vacker vid en sjö. Kvinnan i receptionen kunde engelska mycket bra och var väldigt serviceinriktad, vi fick tydliga instruktioner om sopsortering och tre lika sophinkar för sortering, ordning och reda . Vi fick en fin plats med utsikt över sjön. Vi tog en tur till Tarzo och handlade och tog ut pengar. På kvällen åt vi en mycket god pizza på restaurangen vid campingen. Det är så vackert här.
Onsdag. På morgonen åkte vi till Tarzo igen vi tog kaffe på ett café och tittade på folklivet. Känslan just då var att vi är verkligen i Italien och en underbart god espresso. Sen har vi haft en lugn dag på campingen. Det är en så fin utsikt över sjön från vår husvagn. Jag har pratat med kvinnan i receptionen om utflykter och fick låna en hel pärm för att kunna att läsa om olika utflykter. Hon vill gärna berätta vad vi ska se. Hon säljer också prosecco från lokala odlare så jag köpte en flaska av henne, i kväll sitter vi ute och myser i den varma sommarkvällen vi har det toppen. Varmt väder, husvagnen på en skuggig plats, lite prosecco som väntar i kylskåpet.
