Torsdag morgon tog vi bilen för en utflykt på ”Strada del Prosecco”, Proseccovägen. Vår vän i campingreceptionen lånade ut en karta där hon prickade i vilken den bästa rundresan är , enligt henne. Vi åkte mot Valdobbiadene, vägen slingrade sig mellan byarna högre och högre upp. Det var en fantastisk utsikt över dalarna med alla vinodlingar. Vi åkte förbi flera s.k. ”Cantina” där man kan stanna och prova Prosecco. Det tar vi sedan tänkte vi. Valdobbiadene är en fin liten stad, vi satte oss på ett café vid torget, tittade på det fina klocktornet och drack varsin cappuccino. I Italien är de verkligen bra på kaffe! Efter det åkte vi vidare och hittade en cantina där vi gick in och blev mycket proffsigt bemötta. Detta var en stor vinodlare så det var flera anställda som tog emot besökare och berättade om proseccon. Prosecco finns både med bubbel och utan , vi är mest intresserade av det mousserande. Vi köpte några flaskor och Eje frågade om vi kunde få köpa en kork för att kunna försluta mousserande vin, då fick han en av dem, gratis! Det började bli riktigt varmt och oerfarna Italienresenärer som vi är hade vi inte tänkt på siestan. Allt stängde i de små byarna mitt på dagen, även vinprovarställlena. Vi pausade på en skuggig plats och åt våra medhavda mackor. Vad gör vi nu? Jo vi åkte vidare och tittade på det vackra landskapet, i bilen är det ju ganska svalt i alla fall. Vi besökte en vinförsäljare till, det var ett stort hus och kvinnan som tog emot oss kunde varken engelska eller tyska men med kroppspråket kommer man ganska långt. Det blev lite provning och några flaskor köpte vi där också. Sen åkte vi till campingen och vilade, ungefär 33 grader i skuggan känns varmt! Restaurangen utanför campingen är så bra. Vi åt där på kvällen. Jag upplevde något jag aldrig varit med om förut. Efter en mycket god förrätt så valde jag blandad fisk och blev lite besviken när det var friterat (jag gillar inte friterad mat) det var ganska okej ändå så jag åt en del men lämnade ganska mycket. Efter en stund kom en servitris ut och frågade om maten inte smakade bra och vad som var fel. Jag sa att det var bra och att jag var mätt , hon erbjöd mig att få något annat så jag skulle var nöjd men jag försäkrade att det inte behövdes, jag var faktiskt ganska mätt. DÅ blev hon nöjd, det var verkligen service!
Fredag morgon bestämde vi oss för en utflykt på proseccovägen fast åt ett annat håll. Vi åkte mot Conegliano. Efter ca 10 minuter stannade vi på en vingård som heter Tomasi. Vi fick ett hjärtligt mottagande av frun i huset. Hon kunde lite tyska så det gick ganska bra att prata. Hon visade de vinsorter som de tillverkar och försökte förklara om de olika graderna av sötma m.m. Den bästa sorten hade de fått någon typ av medalj för, det är hennes man som är producenten och gården har funnits i flera generationer. Hon var så tillmötesgående och positiv och när vi ville provsmaka den hon kallade bäst, (förstås en DOCG) så hämtade hon tre glas och skålade tillsammans med oss. Det här vinet kan man dricka alla tider på dagen sa hon. Det var mycket trevligt, vi köpte en hel låda med sex flaskor.
Efter det åkte vidare mot Conegliano som visade sig vara en ganska stor stad, där stannade vi inte utan åkte bara igenom för att åka vidare på vår proseccotur. Det var oerhört vackert denna dag också, böljande landskap med gårdar och vinodlingar. Helt plötsligt såg vi en liten skylt där det stod cantina Da Lozzo. Vi svängde in på den smala grusvägen mot gården sm det skulle visa sig blev det allra bästa besöket på en vingård. Vi möttes av en tom gård, fyra skällande hundar och en dam som satt i skuggan. I värmen steg vi ut och försökte göra oss förstådda, hon kunde bara italienska. Hon pratade med en man som höll på att renovera inne i huset han ringde i sin telefon och sa sen ”ten minutes” till oss, det var den enda engelska han kunde. Vi funderade på att åka men det var så vackert att stå och titta ut över odlingarna. Det kom två andra män till gården och de försökte prata med oss och visa i en broschyr , de pratade bara italienska men vi hade ändå någon typ av samtal. Chefen kommer snart sa de. Till slut kom han, Enrico da Lozzo. Han var så trevlig, ville gärna visa sin lilla gård. Pratade hyfsad engelska och visade sina viner. Han var mycket stolt för att han hade fått diplom för ett av sina viner. Gården har varit i familjens ägo i 200 år och nu skötte han den med ett par anställda. Hans pappa hade dött för fyra år sen, så vi förstod att han arbetade väldigt mycket. Han visade runt så vi fick se odlingarna det är en liten gård sa han 7 hektar. Jag odlar druvor i alla väderstreck därför blir det så bra prosecco. Vi provsmakade och bestämde oss för att köpa en låda med sex flaskor. Vi provade i så fina glas graverade med firmanamnet Da Lozzo. Vi frågade om vi fick köpa glasen men han ville gärna ge dem, förmodligen för att vi köpte en hel låda av honom. Det var mest intressanta och absolut det bästa besöket under våra turer längs prosecco-vägen.
Sen blev det vila på campingen, 34 grader i skuggan. Efter siestan åkte vi och handlade för att kunna laga lite mat på kvällen. De kan så lite engelska i affärerna men det går väldigt bra ändå alla är så vänliga. På kvällen kom det ett ordentligt åskväder det kom t.o.m. hagel.
Lördag. Idag har vi tagit en cykeltur runt de två små sjöarna där vi bor. Det är så intressant att titta på alla hus och gårdar. Det är riktigt varmt så det var tur att vi åkte på förmiddagen. På andra sidan sjön (från vår camping) ligger byn Lago. Där stannade vi och tog en kopp cappuccino, gott! Även om vi är turister så känns det verkligen som om vi kommer nära det verkliga Italien. Det är bybor på caféer, affärer och restauranger och inte många turister. Efter cykelturen så sitter vi i skuggan på campingen, ikväll besöker vi restaurangen för sista gången. I morgon åker vi mot Österrike. Vi är mycket nöjda med campingen och servicen vi har fått här.
